Beijing dust & Jenny Lou

Så, då är vi inflyttade i vår nya lya, vilket är helt wunderbar! Det första jag gjorde var förstås att städa köket. Lite fobisk av mig (en sida nog inte många av mina vänner känner till!) Nog för att vi tog hit en städerska, men de har nog aldrig hört talas on att HÖRN också blir dammiga! Hade hört om Peking-dammet, men trodde i mitt stilla sinne att det var en myt. Det var det inte. Det klibbar fast, på väggar, på allt. Yäck! Men, lite skrubbande och ett hittills fungerande ignorerande att alla golvlisters gråaktiga ovansida – allt är bra. Hoppas vi kan hitta någon bra som kan städa åt oss – ”ayi” var finns du?!?!?

I förrgår tog vi oss till slut till det för alla expat västerlänningar magiska stället – Jenny Lou – supermarket med ALLT man kan behöva! Äntligen kan vi äta! Haha. Inte för att vi inte kan äta kinamat, men försök tillaga nåt du inte vet dels över huvud taget VAD det är eller HUR man tillagar det.

Annars funkar restauranger ganska bra, som sagt - det finns ju de som har betalt för att laga mat, right? Har blivit addicted till risrullar i sjögräs med grönsaker (typ vegetarisk sushi) som man kan få för 15 RMB (typ 12 kr). Och man blir mätt! Heaven. Vi har även en italiensk restaurang bredvid vårt hus som hittills bådat gott (förutom att jag fick pasta med räkor när jag beställde tomat, men de gick ju att ta bort och ... tja, vi jobbar på det! Pomodori eller gamberetti, så stor skillnad kanske det inte är på de orden?). De pratar annars engelska, och de levererar till dörren. Pasta 30 RMB cirka. Perfekt.