Daniel och Eva-Maria i Peking: Saigon

Eftersom vi lämnade ön några dagar tidigare än planerat fick vi två extra dagar i Saigon. Vi hade bokat ett nytt hostel som hette My My Arthouse vilket var ett ganska rörigt ställe med renovering och förvirrade ägare, inget att rekommendera med andra ord.

Vi började dagen med en tur till Reunification Palace vilket är det ställe där presidenten bodde under Vietnamkriget och där Sydvietnam lämnade över makten vid krigets slut 1975. Vi tittade också på Notre Dame som är ett arv från fransmännen som var kolonialherrar i Vietnamn från 1859 till mitten av 50-talet. Fransmännen, som kallade sina kolonier i Sydostasien Indochina, har även lämnat efter sig en hel del byggnader i centrala Saigon av Europeisk stil.
Nästa stopp blev krigsmuséet som var en ganska makaber uppvisning av Vietnams historia som i stora delar är drabbad av krig och förtryck. På kvällen tog vi en tur till Apocalypse now som är en klassisk klubb i Saigon som är ett tillhåll för västerlänningar och vietnamesiska glädjeflickor, ungefär som Suzie Wong i Peking.

I Saigon finns det inte så jättemycket att se utan det är mer ett stopp på resan till andra destinationer. 3 dagar är lagom och då gör man utflykter till tunnlarna och Mekong två dagar. En dag är tillräckligt för att se staden.

Vårt flyg tillbaka till Peking gick 3.40 och när vi kom till flygplatsen märkte vi att planet hade en mellanlandning i Nanning (stad i södra Kina) vilket inte var helt uppskattat men det funkade ändå i slutändan ganska bra och vi landade klockan 11.00 tillbaka i ett höstligt Peking.

På kvällen var det Sverige-Danmark i den viktigaste fotbollsmatchen på länge och vi var på the Den och såg den. Ett danskställe där det var ca 80% danskar och det slutade på värsta möjliga sätt och det kommer ta lång tid att komma över det...

Vårt rum på My My Arthouse

Makabra bilder på krigsmuséet

Sveriges del i Vietnamkriget visades på krigsmuséet

Reunification Palace

EM framför City hall

Det myllrar av moppar i Saigon

Vi tog några öl på en lokal bar

Ett typiskt vardagsrum i Saigons gränder

Vi köpte även en custom-made tavla som är 1,20 x 1,20 för 500 sek.Tavlan var beställd av någon annan men vi fick köpa den eftersom vi skulle åka hem dagen efter. Den var fortfarande inte helt torr när vi hämtade den ;)

Igår flög vi från Siem Reap, och hela natten innan regnade det och åskade då en orkan hade dragit in över den Vietnamesiska kusten. Lyckligtvis var den reducerad till en lättare tropisk storm när den nådde oss. På morgonen då vi kom ut var hela gårdsplanen översvämmad med ca 30-40 cm vatten, och vägen till flygplatsen såg ut som en flod. Tur att vi bokat bil och inte en tuc-tuc!

Planen framför hotellet i Siem Reap

Väl framme i Saigon, efter en lagom onödig tripp via KL, och med diverse förseningar, blev vi upphämtade på flygplatsen och körda till hotellet Bich Duyen som ligger i centrala delarna. In med väskorna, och ut för en thailändsk(!?) middag! Eftersom vi gick upp ganska tidigt och rest hela dagen, så blev det en tidig kväll.

Hotellet i Saigon

Idag sken solen i alla fall, och vi hade bokat in en busstur till Cu Chi tunnlarna igår kväll innan vi knoppade in. Bussen hämtade upp oss vid åtta på morgonen för den 2 timmar långa resan. Avståndet är inte så stort, men i denna trafiken kan den kortaste sträcka ta sin lilla tid.

Själva Cu Chi tunnlarna som är öppna för turister ligger ca 5 mil från Saigons center, och känns ganska så turistiskt, men det var såklart att vi var tvungna att ta oss dit i alla fall!

Innan man kommer fram till öppningen till tunnlarna, går man förbi diverse attraktioner, bland annat en förevisning av en traditionell "bo-bey" trap (namnet bobey-trap kommer från vietnamesiskan), en rostig amerikansk M41 stridsvagn som förstörts av en mina under kriget, samt diverse andra förevisningar av hemska vapen och fällor som använde i djungeln av Vietkong.

På en station kunde man få avfyra en del amerikanska vapen med riktig ammunition, bl.a. M16 och AK47. Vi struntade i det och tog en glass istället.

Det sista man fick göra var att se en propagandafilm från 1967 om hur tappra vietkongsoldaterna var under kriget. Det var väldigt långa 15 minuter......

// Inlagt av Eva-Maria