Efter ha åkt förbi Worker Stadium ett antal gånger på matchdagar då Pekings fotbollslag hade match var det nu dags. Matchen var den sista för säsongen och betydde vid vinst Beijing Guoans först vinst av ligan sedan sedan 1994. Vi hade inga biljetter och jag hade läst att folk hade köat i en vecka för att få tag på dem så förhoppningarna var inte så stora att vi skulle få hitta några. Men väl utanför arenan var det inga större problem att köpa biljett (piao på kinesiska) av några suspekta kineser, vi fick iofs betala 10 ggr mer än ursprungligt pris men eftersom det var 30 RMB så var det ändå ok.

Väl inne på arenan som tar 64.000 hade vi bra platser och det var ett otroligt drag. Helt galna kineser som hejade fram sitt lag. Det kvittar var i världen man går på fotboll, en supporter uppför sig likadant överallt, skriker glåpord åt bortasupportrar, tycker domaren är värdelös och är komplett enögd, det är verkligen härligt :)

Det började bra för Beijing Guoan som tog ledningen efter 3 minuter och matchen slutade 4-0 och vinst av ligan. Stämningen matchen igenom var fantastisk och nu har man ännu ett minne för livet.

Galna fans

Frispark med de mest extrema supportrarna, Ultras, bakom

En järnring av poliser runt om planen, här ska ingen springa in inte...

På väg ut möter man hundratals kravallpoliser i full mundering, det är uppenbart en maktdemonstration för att visa att INGEN ska försöka någonting

Straff till 3-0 sen 4-0

Slutsignal och vilt firande

Sista kvällen med mamma och pappa spenderades med teppanyaki på Hatsune. Vi har varit där förut och det är otroligt gott. Det blev sashimi, sake och hela köret. Efter middagen gick vi bort till Hyatt där vi tänkte ta en drink på 65 våningen på China bar men det var packat med folk så vi njöt av utsikten innan vi flanerade hem i regnet.

Egen kock i arbete

Oxfilé

Saké är gott eller?

Ojojoj, vilken vecka!

Vi har besök (vilket ju alltid är trevligt!), sommarkollektionen ska avslutas och sättas färger på, sommarkollektion no 2 ska skapas, och i nästa vecka ska jag till London en dag, sedan Amsterdam och jobba med höstkollektionen med trender och nya ideer till skinn och ytterplagg. Tur att man klarar att ha många bollar i luften samtidigt.

Pappa och Eva kommer till Amsterdam ett par dagar, så att vi i alla fall kan äta middag ihop, och det ska bli så kul att se dem!

Hösten har kommit till Beijing nu, och stickade tröjor, leggings och skinnjackor har fått komma fram denna veckan (igår var det iofs 20-22 grader mitt på dagen, men det är ju ända lite kallt!) Mysigt! Många skatter i garderoben som man lätt glömmer bort. Förhoppningsvis ska ny höstkappan inhandlas i Europa, underbart att komma "hem" och shoppa!

I fredags komma mamma och pappa för andra gången till Peking. Denna gången bor de hos oss oh jag hämtade dem på flygplasten efter lång men lyckosam flygresa. I fredags tog vi det ganska lugnt och slutade kvällen ganska tidigt efter ett restaurangbesök.

I lördags var det glasögonshopping som stod på programmet och vi startade på Silkmarket för att få tag i bågar. Jag direkt ogillar faktiskt Silkmarket men ska man ha glasögonbågar är det stället att åka till. Efter mamma hade valt ut 2 par, pappa och jag 1 för det fantastiska priset av totalt 400 RMB åkte vi vidare till "min" optiker som ligger i Beijing Optical City. Själv är det 5:e paret glasögon jag gör här och jag har tagit med många besökare hit. De kan i stort sätt igen engelska och det kan bli lite problematiskt när man ska gör progressiva glasögon eftersom det är lite mer komplicerat. Men de är hjälpsamma och känner mig vid det här laget så det var inga större problem. Pappa och jag fick vår på en timme och mamma ska hämta upp sina progressiva på fredag.

Efter ett besök på Antikmarknaden som ligger intill Beijing Optical City tog vi lunch på en Hot Pot favorit som ligger i området. Stället är ett riktigt kinesställe där det är kul att gå med besökare, ingen engelska här heller men de charmiga servitriserna är väldigt hjälpsamma. Pappa var väl inte sjukt imponerad ;) Efter lunch drog vi till Pearl Market där diverse kläder och presenter handlades in. Kvällen avslutade med middag på SALT.

Idag har vi varit på den största tygmarkanden i Peking som heter Muxiyuan Fabric Market (ligger vid Muxiyuan-bron längs tredje ringvägen söder om Tempel of Heaven). Otroligt stor marknad där de har alla tyger man kan tänka sig. Vi köpte lite skjorttyger och lite annat smått och gott innan vi några timmar senare åt en sen lunch på The Tree.

Imorgon är det dags för M o P att ge sig ut på egen hand vilket de är lite nervösa för men det ska säkert gå bra :)

M o P äter Hot Pot

Glasögon

Tibetmatta inhandlad på antikmarknaden

Skjorttyger i massor

En typisk "gata" på Muxiyuan Fabric Market

Efter vi kommit hem från semestern har vi tagit det ganska lugnt. Eva-Maria har otroligt mycket att gör på jobbet för tillfället och en massa resor, förra veckan Tokyo, idag i Shanghai och om en och en halv vecka åker hon till London och Amsterdam. Själv har jag väl inte så mycket men mer än på ett tag.

Mitt i allt detta kommer mamma och pappa på besök på fredag. De kommer denna gången bo hos oss och har inte speciellt mycket inbokat. Det blir nog mycket shopping och en massa intressanta restaurangbesök, det kommer iaf inte bli så mycket kokt potatis med lingon ;)

En reflektion man gör när man bott här ganska länge är att ens tålamod är minimalt vad det gäller vardagsinteraktioner med kineser. Man blir upprörd för minsta lilla, t.ex. om maten på restaurangen dröjer, en taxichaufför tjafsar om något, hur de beter sig i trafiken, när de tränger sig i köer, när man blir attackerad av diverse personer som tror man är turist etc. Detta fenomen är känt och jag har hört det beskrivas av personer som bott här länge. Man är inte stolt över den personen man blir och jag tror inte man kommer speciellt långt med denna personlighet i Sverige.

Jag tror det hänger samman med att man måste vara ganska hård här för att saker och ting ska hända, om man tittar på hur en kines interagerar med en andra kineser i många situationer så ser det ut så här. En annan orsak är att man inte kan språket, antagligen en stor orsak till den upplevda frustrationen…

En annan riktig frustrerande sak är att internet är väldigt begränsat, att de censurerar så mycket är jobbigt när man är van vid att allting är tillgängligt. Just nu är det värre än någonsin då Facebook, Blogspot, Twitter och Youtube + en hel massa annat är blockade. De går att komma åt men är ganska omständigt då de flesta vägar runt också har blivit blockade allt eftersom.

Även om man har en hatkärlek till detta land kommer det kännas väldigt märkligt den dag man lämnar det…och sorgligt. Som det ser ut nu kommer jag hem i början av nästa år och EM kommer några månader senare. Men inget är hugget i sten och vi får se vad som händer.

En sak vi bestämt oss för är att sälja lägenheten, den processen är redan startad. Vi kommer att hyra något under början av tiden i Sverige för att fundera vad vi ska göra i framtiden.

Julen kommer antagligen spenderas på en strand på Hainan. Hainan är en ö som ligger ganska nära Hong Kong och kallas av kineserna för Kinas Hawaii. Att vara kvar i Peking på julen känns bara för deprimerande.

Jaha, da var man har igen.... Landade i mandags eftermiddag och har hunnit med 2 dagars SERIOST shoppande. Tur man har hockeytrunk pa hjul, annars skulle det aldrig ga.

Som vanligt i denna staden borjar man med att tanka "Hu sa dyrt!!!" hela forsta dagen. for att i slutet av dag tva tanka "jamen, 14ooo yen, det ar val anda inte sa farligt (for typ ett strap-linne)?". Latt att gora av med pengar om man inte haller i dem ordentligt!

Lite privata inkop har det blivit ocksa, men inte mycket. Har gatt och langtat efter 80'tals fenomenet med en san har harklamma som ar som tva kammar som sitter ihop i ena andan, som man viker ut sa att det blir some en "tuppkam" fast bak pa huvudet. Nagon som kommer ihag den? (och som fattar vad jag pratar om?). Sana hittade jag i alla fall, sa nu ar jag lycklig!
Sen har det blivit en massa orhangen (vem maste inte ha atta par orhangen i olika farger som ser ut som nitar i dessa dagar av 80-tals mode?), en troja och en massa underklader fran H&M (okej, trakig, trakigt, men oj att de har alla modeller i alla storlekar har ar ju helt fantastiskt!).

I mandags traffade jag Caroline och Erik som flyttar hem till Sverige idag och som hade lite avskedsmiddag. Vi var pa en temarestaurang, som var inrett som ett psyk-sjukhus med celler och "blod" flackar pa vaggarna, kroppsdelar i boxar, diverse markliga saker pa menyn, kokspersonal i kirurgklader och servitriser i slutty nurse uniforms. Only in Japan.... Jag ar ju sjukt dalig pa att ta bilder, men har ar i alla fall nagra!

Ring pa klockan sa oppnar en skoterska och satter handfangsel pa den i sallskapet som bokat bord....

Foredetta patient ar min gissning...

Drinkkortet behover knappt kommenteras...

Erik dricker manniskohjarna, eller nat...

Jag fick blanda min drink sjalv. Fraga mig inte vad de olika fargerna ar! God blev den, men fargen ganska smutsbrun... Riktig haxblandning!

Ol serveras i kateter och dricks i matglas

En glad Caroline med drinkblomma i haret pa Insomnia

Sprang forresten pa Jenny som jag var assistent at nar jag jobbade pa H&M 2004 inne pa varuhuset 109. Visar sig att vi bor pa samma hotell dessutom. Ar inte varlden liten?

Ibland saknar man Sverige lite grann men med den tid som kommer nu vill man gärna hålla sig långt borta...

Eftersom vi lämnade ön några dagar tidigare än planerat fick vi två extra dagar i Saigon. Vi hade bokat ett nytt hostel som hette My My Arthouse vilket var ett ganska rörigt ställe med renovering och förvirrade ägare, inget att rekommendera med andra ord.

Vi började dagen med en tur till Reunification Palace vilket är det ställe där presidenten bodde under Vietnamkriget och där Sydvietnam lämnade över makten vid krigets slut 1975. Vi tittade också på Notre Dame som är ett arv från fransmännen som var kolonialherrar i Vietnamn från 1859 till mitten av 50-talet. Fransmännen, som kallade sina kolonier i Sydostasien Indochina, har även lämnat efter sig en hel del byggnader i centrala Saigon av Europeisk stil.
Nästa stopp blev krigsmuséet som var en ganska makaber uppvisning av Vietnams historia som i stora delar är drabbad av krig och förtryck. På kvällen tog vi en tur till Apocalypse now som är en klassisk klubb i Saigon som är ett tillhåll för västerlänningar och vietnamesiska glädjeflickor, ungefär som Suzie Wong i Peking.

I Saigon finns det inte så jättemycket att se utan det är mer ett stopp på resan till andra destinationer. 3 dagar är lagom och då gör man utflykter till tunnlarna och Mekong två dagar. En dag är tillräckligt för att se staden.

Vårt flyg tillbaka till Peking gick 3.40 och när vi kom till flygplatsen märkte vi att planet hade en mellanlandning i Nanning (stad i södra Kina) vilket inte var helt uppskattat men det funkade ändå i slutändan ganska bra och vi landade klockan 11.00 tillbaka i ett höstligt Peking.

På kvällen var det Sverige-Danmark i den viktigaste fotbollsmatchen på länge och vi var på the Den och såg den. Ett danskställe där det var ca 80% danskar och det slutade på värsta möjliga sätt och det kommer ta lång tid att komma över det...

Vårt rum på My My Arthouse

Makabra bilder på krigsmuséet

Sveriges del i Vietnamkriget visades på krigsmuséet

Reunification Palace

EM framför City hall

Det myllrar av moppar i Saigon

Vi tog några öl på en lokal bar

Ett typiskt vardagsrum i Saigons gränder

Vi köpte även en custom-made tavla som är 1,20 x 1,20 för 500 sek.Tavlan var beställd av någon annan men vi fick köpa den eftersom vi skulle åka hem dagen efter. Den var fortfarande inte helt torr när vi hämtade den ;)

Phu Quoc, fantastiskt resmål om solen skiner, men ganska trist när den inte gör det. Under våra dagar här har den mest inte visat sig tyvärr så nu är vi på flygplatsen och väntar på ett plan tillbaka till Saigon.

Ön känns väldigt oexploaterad och genuin, med en massa fiskare, ett litet centrum, många små restauranger med billig och god mat (ca 20-30 kr för en huvudrätt och 6-10 kr för en öl) och en massa vacker natur och stränder. Perfekt ställe för en slapp semester med lite action - om solen skiner förstås.... Just nu är det fortfarande lågsäsong också, så det är ganska folktomt överallt.

Vi har bott på ett ställe som heter Seastar Resort, 45 dollar natten för en bungalow med oceanview. Helt ok standard, rent och fint, men om man är rädd för småödlor är det kanske inte helt perfekt - de tenderar att komma in på kvällen och placera sig uppe vid taket. Men de är mest söta och mer rädda för dig än du för dom, och de jagar de flugor du av misstag fått in i rummet.
Första och andra dagen hade vi faktiskt lite sol, och vi hade hyrt en moppe som vi körde runt lite på. Alla resorter ligger på västra sidan av ön och där ligger vinden på, så det är ganska stora vågor. På andra sidan ön ligger stranden Sao Bai i en lagun, och dit bar det av med vår moppe. (det vill säga efter att vi fått punktering ca 20 minuter in i färden och Daniel fick åka tillbaka och byta den). Långgrunt och lugnt vatten samt vit sand, folktomt och fiske- och snorkelbåtar fullgjorde idyllen. Idag skulle vi egentligen åkt ut på en snorkeltur från Sao Bai ut till korallreven där man kan se fantastiska fiskar, men hur kul är det när solen inte skiner? Nej, 4 nätter här räcker för oss, vi drar till "djungeln" i Saigon istället.... Men vem vet - vi kanske kommer tillbaka igen - när det är högsäsong och solen gassar?

Vår bungalow

Utsikt från balkongen

"Vår" strand

Sao Bai stranden på andra sidan ön

Jag på en bro vid fiskehamnen

Marknaden vid hamnen, där de sålde frukt, grönsaker och fisk

Undrar hur man ska tillaga denna jättesnäcka?

Grodor till middag?

Lite mer av maknadsgatan, regnat lite, röd lera överallt!

... överallt, även på Daniel skor efter att ha kört moppe

Regnigt Seastar resort

Blåsig dag på Phu Quoc, lokala bostäder i bakgrunden

Beachboy

Biljettkontoret på flygplatsen. När vi skulle åka hit körde vi förbi utan att se den, så liten är flygplatsen. 250 kr för att boka om 2 biljetter till Saigon, kan man överleva med.

//Inlagt av Eva-Maria

Andra dagen i Saigon bjöd på ytterligare en tidig morgon. Vi blev upphämtade på hotellet kvart över sju för en tur i Mekongflodens delta. Turen kostade 5 dollar per person och utlovade båtfärd och diverse andra upplevelser. Turen var en dagstripp och var ganska turistig. Vi åkte olika båtar, smakade på sprit med ormar i, köpte kokosnötgodis och cyklade runt i någon liten by. I min värld är ett delta ganska dramatiskt och imponerande men det kändes som att åka runt på en sjö och besöka diverse öar, men nu kan man ju säga att man åkt båt på Mekong om någon frågar...

Båten ut i "deltat"

Mekong

Eva-Maria blir kramad av en boa

Nöjd efter en ormsnaps

Paddling i en liten kanal

Fruktstund...

Vi på ytterligare en båt

En vattenbuffel tar sig ett svalkande dopp

Gott att dricka ur toan...dagens bild :)

Tuppfäktning är stort i Vietnam